...Kan inte lova...

Jag kan inte lova något...varken hel eller trasig,jag är precis som jag är...tänker inte förställa mig för din skull,inte för någon annan heller...Alla spel är slut för länge sedan,aldrig kommer de tillbaks.

Ingenting kan bli som förr när livets upplevelser vänder allt in och ut,som en pannkaka...

Jag ser på människor med nya,andra,annorlunda ögon...

I tonårens tid,såg jag spännande romans och mitt hjärta dunkade hett i förälskelser,jag var förförisk och nyfiken,flexibel och gjorde mig vacker för alla de män jag mötte.

Mitt hjärta var någorlunda helt...

...Då...

Men nu är det brustet och lagat så många gånger...och mycket blir förändrat efter det...

Så jag kan inte lova något,för jag vet inget för jag vet för mycket om sår i människan...