Jobbiga flickan

Tiden har stannat

mitt NU

"den lilla flickans ögon ser

fragment

av DÅ

jobbiga lilla flickan

som inte kan älskas, 

som Gud glömde,

som alla dömde"

NÄR

ska denna ihålighet läka samman?

HUR

ska detta gå till?

Mest av allt

ekar tomhet, flykt

och obehagliga känslor

i detta egenoälskade DÅ

NU

är även DÅ igen

och den lilla jobbiga flickan

vrider sig i smärtor

Det är plågsamt

utan ett greppbart slut

Där borta

fast egentligen

HÄR

i DÅ & NU

står DU

"NU ska du läkas

min lilla flicka"

Ja, jag hör ju vad du säger

och jag känner ju mig älskad

och 

jag kan ju älska dig,

det är inte svårt

att älska dig alls

faktiskt!

Men 

den lilla flickan...

- jag vågar inte tro

jag finner ingen ro

Men jag vill

LÄKAS

och den lilla jobbiga flickan

vill inget hellre än att bli hel

LÄKT

Det är bara det att minnena

får liksom ingen ro

i denna kropp,

i detta trasiga psyke...