En nyckel!

Det kommer insikter.
Sakta går tiden i att börja förstå mer om sig själv.
Men hellre sakta än aldrig.

Mitt liv verkar bestå av att finna mig själv,
finna bitar som varit förlorade.
Faktiskt fragment av känslor som jag inte någonsin haft.

Som kärlek från föräldrar.
Vilken förlust de är att inte ha varit älskad av dom.

Jag "hade" mina föräldrar.
Växte upp med dom och tre äldre syskon.
Jag var "med", men ändå inte, för jag släpptes inte in.

Kom på idag varför jag tvivlar på min sambo.
Jag är "med" men vågar inte lita på de.

Min uppväxt har satt spår.
Jag är så luttrad av svek.
Hoppas sakta kunna få börja läka i denna insikt jag fick idag,
känns som om jag fick en nyckel ytterligare.