Trauman

Mer än halva livet har gått..
..och jag har gått hela vägen tillbaka många, många gånger.
Mest ensam.
Ibland har någon "följt" med när jag valt att berätta spridda fragment.

Det är en ensam resa att känna sina smärtor..
Ensamt att vandra fram och tillbaka,
till DÅTIDEN och sen till NUTIDEN igen.

Ensamt att vara liten när man är stor
och stor när man är liten.

Svårt att förklara om reaktioner
som uppkommer
för att någon annan i nuet påminner utan att veta,
om de som en gång trasade sönder mig inuti.

...Varför har de aldrig läkt?
Varför har ingen psykolog eller läkare kunnat nå
och ge ett svar på hur läkningen ska gå till?
Varför har jag aldrig lyckats dra upp barndomens rötter?
Varför har jag hamnat i relationer som förvärrat mina redan illa gapande sår?
Varför läker inte tiden sår, som ordspråket säger?

Kanske svaret på alla mina frågor är ett och samma.
...Att de är svårt att läka traumatiska övergrepp.